ebbakajsasofia

Äh, jag orkar inte fixa världens studyspree ikväll, bakade såna där amerikanska jordnötskakor istället - det var länge sedan jag gjorde dem nu, och det är så skönt att ha i frysen när mamma kommer och vill ha kaffe några gånger i kvartalet! Och hej, jag låter fortfarande som en tant. Fan. Tur att Rapport är slut så att jag kan bli barn igen genom att se på Disneydags oh Bolibompa.

Hahaha, jag är så smart, fick just en anonym kommentar om den här bilden angående rubriksättningen. Med tanke på att jag gjorde en hel rapport om Roy Lichtenstein när jag slutade bildkursen känns det väldigt smart. Tur att jag inte ska bli chef på något konstmuseum i framtiden i alla fall, haha!
     Nu ska jag fortsätta på vuxenspelet och göra bröd med soltorkade tomater. Kanske lite pesto med, vi får se hur jag gör. Därefter: Ta tag i mitt liv, d.v.s. lägga ansiktsmask, göra en stor kanna te, lyssna på Norah Jones och plugga. Yay!
x,

Bokat tvättid - check
Veckohandlat - check
Klagat över den dyra maten - check
Bakat bröd - check
Stannat hemma istället för att festa - check

Varför är jag inte en sjuttiofemårig tant med papiljotter, hårnät och en tjock katt?

Till slut, efter att ha tänkt göra det ett oräkneligt antal gånger (minst tio) har jag sett Control, filmen som handlar om Ian Curtis, och nu förstår jag varför Lovisa blivit som en sockerjunkie med en kaka hängandes framför ögonen varje gång filmen eller Joy Division kommit på tal. Jag är kär. Kär i filmen och kär i skådespelaren (Sam Riley?) som måste vara Pete Dohertys och Fredrik Wikingssons kärleksbarn. Snygg som en gud var han i alla fall och en bra skådespelare till på köpet. Toppers,
x,

Jag ska vara hindu i tre-fem minuter varje dag i en vecka, som ett test till religionen. Med tanke på att det enda som krävs för att vara hindu är att man ska vara en god människa så kommer det bli... Jävligt tufft! Men fem minuter ska jag nog klara, kanske till och med lite längre om jag är överentusiastisk och gör yoga till min meditation!
x,

Jag vill lära mig ett nytt språk, ett språk som jag ska kunna prata flytande. Swahili verkar fint, men först ska jag nog utveckla franskan mer. Mon français est vraiment mauvaise, my french is really bad, mi francais es muy mal. Ja ni  fattar. Jag kommer ihåg när jag var liten, kanske elva eller så och satt och åt frukost. Pappa såg på nyheterna och jag var ointresserad, men struntade i att tjata på att han skulle byta (ettan, tvåan och fyran hade ganska likriktat innehåll på den marksända tidpunkten). Då börjar de plötsligt sända ett inslag om en man om pratade åtta språk mer eller mindre flytande, jag tror de sa att han var från Iran - han hade bara bott i Sverige något år, men inte hördes det. Silvia borde lära sig av den mannen och han blev min idol!

Nu vet jag vad felet var: jag har inte druckit kaffe på två timmar. Kaffet och jag är som bananerna och aporna - vi lever inte utan varandra. Om knark är bajs så är kaffe guld.

Det är något som stör mig ikväll. Och det är inte att mitt öga har fått tokryck och skakar värre en ecstasypåverkad hare med dödsryckningar (även om det gör det). Och det är inte att länkarna på min portfolio hatar mig (även om de gör det och känslan är ömsesidig). Nä, jag kan faktiskt inte få grepp om vad som stör mig, men något är det, lite vagt så där. Jag tar till nödlösningen; kaffe, te och turkisk peppar. Sedan ska jag skriva ett glassigt CV där alla mina yrken ska stå med. Alla två.
x,

Gosh, äntligen är jag hemma! Eftermiddagen med medieproduktion var jättekul, klassen hade fått ett uppdrag av Nöjesnytt (en gratistidning här i Kalmar) där vi skulle gå ut på stan och ställa en fråga. Varje grupp fick hitta på sin egen fråga och sedan väljer tidningen vilken fråga de vill publicera - och jag är inte den som bangar på en tävling! När vi hade frågat åtta personer skulle vi sedan fixa Citypuls, där man går in i butikerna och frågar vad kunderna gör där, jag blev kär i en av dem! Haha, nä inte riktigt så illa men han såg bra ut och stod och läste på baksidan av en bok jag vill ha. That's why!
      Ikväll vill jag baka en kaka. Eller ett bröd. Men först måste jag läsa igenom Sofias psykologiuppgift och se om hon förstått något om den psykodynamiska skolan. Ungefär lika upphetsande som att försöka smälta Himalaya med en hårtork.
x,

Godmorgon Sverige,
Idag har jag äntligen fått upp min portfolio, visserligen tom - men ändå! Toofan räddade dagen genom att hitta vad jag skrivit fel och det, underbart! Här kan ni se den. Imorgon kanske jag lägger upp en bild. Och en annan nyhet: nu har jag en engelsk blogg också, men ni får hitta den själva!

Hey, jag lärde mig ett nytt ord idag: Profylax. [Pro-fy-lax] Mycket användbart. Betyder att man förhindrar något. Svenska C är en fin kurs.

Idag har jag tillbringat min förmiddag i fängelset, för att låta som den drama queen min syster alltid anklagar mig för att vara. Ska jag vara ärlig var det inte särskilt dramatiskt, hela klassen var där på samhällslektionen för att få se hur det ser ut. Det som var sjukt, enligt mig, var att internerna (eller klienterna, kalla dem vad ni vill) hade fler saker att sysselsätta sig med under sina fria timmar än vad vi elever har på skolan. Men jag tänker inte klaga över det, jag är i skolan 7 timmar om dagen, sedan går jag hem och gör vad jag vill, interner är inlåsta på 6 kvm 12 timmar per dygn, har 10 minuter på sig att duscha och göra sig i ordning på mornarna och sedan måste de utföra något lame jobb som att skruva ihop leksakståg från Brio. Som vegetarian anser jag att en biff skulle sitta finare än det.
     Anyway, det avr bara förmiddagen. Eftermiddagen ägnades åt veckans topplektion, Svenska C. Även den här veckan analyserade vi Barack Obama och hur han använder sig av Ethos (att få publiken att dras till en genom att använda sin karaktär) när han talar. Retorik är faktiskt jävligt kul!
     Nu ska jag äta svamp- och spenatpaj och dricka massor med kaffe. Satte på en full kanna när pappa skulle komma eftersom han alltid dricker kaffe, det är lika säkert som att en igelkott har taggar. Men gjorde han det idag? Nä. Så nu har jag 10 koppar kaffe att dricka. One down, nine to go. Suck. Det blir en låååång natt!
x,

Nu går jag tillbaka till svenska igen, för skolan slutade för ett antal timmar sedan. Hela eftermiddagen har jag packat ihop Lovisas grejer, men av någon anledning har det slutat med att alla mina ligger utspridda överallt istället... Jag och ordning och reda går uppenbarligen inte ihop, men en bra sak med det hela var att jag hittade lite gamla skoluppgifter att lägga i min portfolio om jag nu får wordpress att fungera någon gång..! Slängde en massa gammalt skräp med, trots att jag städade förrådet för inte alls så himla länge sedan så fick jag ihop 5 kassar med skräp? Illa, illa!
    Nu, tillbaka till ytligheten och Top Model!
x,

100 metres of high-quality photo art.
Guess since it's a class in English I have to keep on writing in this stupid foreign language. It would be so much funnier to learn swahili or something, I would really love that!
      If you haven't already figured it out, I'm quite bored right now, looking for some universities where I can combine communications, international relations and some social sciences without going nuts and, of course, finsh my studies before I die from old age...
       Tonight I will pack up all of Lovisa's things in the flat and tomorrow I will send them all to Öland with my parents. Finally I'm going to live completely alone! Now it's time to read something about India, so far I've gone throug the child brides and eeconomics topics and now it's time to move on to some religion or something.
x,

If I don't get a cup of coffee in the next five minutes there's a big chance someeone's going to die.

eller god förmiddag kanske det borde heta... Idag drar min syster till Stockholm för Oasiskonserten och det borde varit jag. En sån apa! Själv ska jag till skolan om en knapp timme, engelskalektionen väntar och jag har för en gångs skull inte glömt göra någon dold uppgift! Yay, vågen! Tills dess tycker jag ni kan läsa Babel, sidan är snygg och det står många vettiga saker där.
x,

Okej, Dante Alighieri fick placera Judas, Brutus och Cassius i käftarna på Satan för all evighet - just nu skulle jag ge dem alla tre nåd och slänga in Wordpress där för att plågas tills tiden tagit slut fyra gånger om och efter det skulle jag radera ut alla internetkoder och personliga bloggverktyg för alltid.
Jävla fanskap som vi säger på Öland.

Mon nom est Kajsa, j'ai 18 ans. J'habite à Kalmar, et ont fait que depuis que j'ai été d'environ 15 ans. Mes parents vivent sur Öland, et ce sont des agriculteurs. Personnellement, je voudrais bien au travail en tant que correspondant! Mais d'abord je dois trouver un stage et de fin du secondaire.

J'adore Google Translate et ne parlent pas un mot de français

Godmorgon.
Sitter på min historielektion just nu och håller på att läsa igenom kommande uppgift. Vi ska skriva minst fem sidor om ett valfritt ämne i historien, och eftersom jag inte kan ett dyft om Balkankrigen var det de som blev mitt val. Att inte veta ett dyft om ett ämne man ska skriva kan dock visa sig rätt farligt, som nu, jag trodde att jag skulle skriva om 90-talets stridigheter i Kosovo och hur FN agerade på ett väldigt mystiskt sätt, men så lätt är det tyvärr inte då jag nu sitter och läser Utrikesdepartementets rapporter angående hur Sverige ska agera i krisen och inser att jag får gå tillbaka ända till 1912 och läsa om hur Serbiens nationalism banade väg för, och till sist utlöste, första världskriget. Illa. Men rätt kul ändå! 
       Jag misstänker dock att jag kommer vilja döda den här uppsatsen ett antal gånger innan jag är klar, men jag har hela praktiktiden på mig att både hata, döda och stycka den innan jag måste lämna in en färdig text!
x,

Fem timmars Chuck-maraton sedan skulle jag åkt hem, men helgbussar på Ölands östkant är ungefär lika befintliga som George W Bushs retorikkunskaper. Blä.

En bad hair day kunde funkat, men vad i HELVETE?! Idag går varken smink, hår eller kläder som jag vill. Jag funderar fan på att gå i mjukisbyxor som en annan lodis på Mallorca.

Yes, nu är det fredag igen och dagen har varit strålande (hey, hey det är ju fredag!). Möjligtvis började den på sämsta möjliga sätt med att jag försov mig efter att ha tryckt på avstängningsknappen istället för snooze  av någon jäkla anledning. Fast, jag gjorde en strålande comeback och blev klar på en kvart så en halvtimme efter att jag vaknat var jag i skolan och började mediakunskapen där vi idag övade på att debattera opolitiskt, a.k.a. sitta två och två och skrika högt åt varandra utana att lyssna på den andra om varför Twix är bättre än Bounty och vice versa - så kul! Jag tror inte jag var den enda som saknade Anna när hon var mammaledig förra året!
    Började med religionen idag också, av någon sjuk anledning har vi bara 6 lektioner till en 50-poängskurs, vilket suger hårt - men vi kan nog fixa det, Björn är en schysst lärare.
    Resten av dagen har tillbringats i sängen, jag var så sjukt trött när jag kom hem att jag tänkte lägga mig och sova middag i en kvart eller så. Klockan var då tjugo i fyra och jag vaknade igen klockan sex. Skumt nog är jag trött igen - ska nog sova och imorgon ska jag till Löt för årets Lötfest, Hanna och Frida-traditionen - TJOHO! (:

Min förhatliga redovisning gick faktiskt helt okej bra, jag var så röd i ansiktet att en kokt kräfta hade sett ut att ha gulsot bredvid mig, och mina knän skakade så de slog i varandra - men jag lyckades argumentera för min sak och min logotyp fick massor med beröm.
    Nu har jag just kommit hem, satt i skolan och pluggade lite till kvart över fyra och sedan dess har jag suttit på Kullzenska med Jess, Fia, Hanna, Ida och Maria - väldigt trevligt och massor med gott te blev det där! Mina fötter har dock domnat bort, eftersom vi skulle klä oss snyggt körde jag fullt ut med högklackat och allt, tänkte inte på att jag skulle springa runt, och att  brandlarmet gick på skolan idag var väl inte heller jätteplanerat. Jag överlevde dock, funderar på att gå och lägga mig nu snart faktiskt, all stress den senaste veckan har gjort att jag är helt slut!
    Godnatt,
x,

 Nu DÖR jag.

Alex har räddat min dag, för alla andra i världen med sega datorer, ladda hem C Cleaner (googla det) och rensa datorn - jag hade 3 GB med enbart osynligt skräp, och efter att jag rensat bort det startade photoshop 5 gånger så snabbt som innan OCH jag kan ha mer än ett program uppe samtidigt som InDesign!
    Nä, nu är det över en timme sedan jag tänkte gå och lägga mig, så godnatt!
x,

Gosh, nu är jag trött! Kom hem från skolan för två timmar sedan, åkte inte därifrån förrän sex och är fortfarande inte klar med min redovisning. Blä, men jag tänker redovisa det jag kan säga något om och sedan ha en dialog med juryn så de får fråga om jag glömmer något. De senaste dagarna har jag varit så uppstressad av allt som skulle göras att jag knappt kommit ihåg att äta (för att inte tala om hur min lägenhet ser ut nu..!), men som vanligt när man missköter sig tar krafterna slut någon gång, vilket olämpligt nog var ikväll för mig. Därför ska jag dricka lite te, läsa lite ur Ängeln i Groznyj av Åsne Seierstad som jag fick i julklapp och sedan gå och lägga mig tidigt - det ska bli så skönt!
     Imorgon redovisar jag 11.20, men jag kommer nog vara i skolan och uppdaterar bloggen innan dess. Ciao!
x,

...man har sett Barack Obamas inauguration speech (eller  delar av det) tre gånger på två dagar.

...man skriver nervösa taltips till sig själv - och postar dem på sin blogg

Uuuh, jag är så nervös just nu! Imorgon ska jag redovisa mitt företag inför en jury bestående av mina lärare, Hanne från nallebudet.se och en bankman. Självklart tror jag stenhårt på att mitt ekologiska café är en bra idé  (i uppgiften skulle ite lågkonjukturen tas i beaktning kanske jag ska tillägga!), men jag har en sådan enorm scenskräck att jag skakar i hela kroppen när jag ska tala! För att komma över det problemet läser jag i vår Svenska C, som nästan bara handlar om retorik - ett fantastiskt tips till alla handsvettande, knäskakande och stammande talare därute i världen! Några knep jag brukar använda när jag talar är:

• Håll i något - talkort hjälper dig att minnas, pennor går också bra de förhindrar att man står med händerna i fickorna - men se upp med whiteboardpennor, mer än en gång har jag stått och knäppt med korken under ett helt tal!
• Sätt upp håret - Då står man inte och snurrar på hårtestar eller drar för det för ansiktet!
• Be kompisar sprida ut sig - Man har alltid lättare att ta ögonkontakt med kompisar, be dem därför sitta utspritt eller sitta på din "svaga" sida (d.v.s. den sida man tittar minst åt, för högerhänta är den svaga sidanoftast vänster)
• Spana in youtubeklipp - Människan är ett flockdjur, har du sett en bra talare är det lättare att ta åt sig de bra egenskaperna!

Andra bra tips, som jag alltid lyckas glömma är:

•  Kom ihåg att skriva ett tal
  
•  Memorera talet, så du vet vad du pratar om
• Tänk på att allt går fortare när man är nervös - 13 minuter hemma kanske blir 9 minuter vid taltillfället.

Gud vad blondinbella det här kändes, men det underlättar för mig att skriva allt man ska göra eftersom jag då kan gå tilllbaka och kryssa för listan på vad jag ska tänka på imorgon - jag är en av de få som ska redovisa helt själv, alla andra är i grupper - pirrigt!

Här är President Obamas tal i sin helhet, jag tyckte om det - och det kommer med all säkerhet bli ihågkommet! Vad tyckte folket? Var det förresten bara jag som tyckte det var lite gulligt att Obama verkade lite nervös när han svor eden och snubblade över orden?


"My fellow citizens: I stand here today humbled by the task before us, grateful for the trust you have bestowed, mindful of the sacrifices borne by our ancestors. I thank President Bush for his service to our nation, as well as the generosity and cooperation he has shown throughout this transition.

Forty-four Americans have now taken the presidential oath. The words have been spoken during rising tides of prosperity and the still waters of peace. Yet, every so often the oath is taken amidst gathering clouds and raging storms. At these moments, America has carried on not simply because of the skill or vision of those in high office, but because We the People have remained faithful to the ideals of our forbearers, and true to our founding documents.

So it has been. So it must be with this generation of Americans.

That we are in the midst of crisis is now well understood. Our nation is at war, against a far-reaching network of violence and hatred. Our economy is badly weakened, a consequence of greed and irresponsibility on the part of some, but also our collective failure to make hard choices and prepare the nation for a new age. Homes have been lost; jobs shed; businesses shuttered. Our health care is too costly; our schools fail too many; and each day brings further evidence that the ways we use energy strengthen our adversaries and threaten our planet.

These are the indicators of crisis, subject to data and statistics. Less measurable but no less profound is a sapping of confidence across our land - a nagging fear that America's decline is inevitable, and that the next generation must lower its sights.

Today I say to you that the challenges we face are real. They are serious and they are many. They will not be met easily or in a short span of time. But know this, America - they will be met.

On this day, we gather because we have chosen hope over fear, unity of purpose over conflict and discord.

On this day, we come to proclaim an end to the petty grievances and false promises, the recriminations and worn out dogmas, that for far too long have strangled our politics.

We remain a young nation, but in the words of Scripture, the time has come to set aside childish things. The time has come to reaffirm our enduring spirit; to choose our better history; to carry forward that precious gift, that noble idea, passed on from generation to generation: the God-given promise that all are equal, all are free, and all deserve a chance to pursue their full measure of happiness.

In reaffirming the greatness of our nation, we understand that greatness is never a given. It must be earned. Our journey has never been one of short-cuts or settling for less. It has not been the path for the faint-hearted - for those who prefer leisure over work, or seek only the pleasures of riches and fame. Rather, it has been the risk-takers, the doers, the makers of things - some celebrated but more often men and women obscure in their labor, who have carried us up the long, rugged path towards prosperity and freedom.

For us, they packed up their few worldly possessions and traveled across oceans in search of a new life.

For us, they toiled in sweatshops and settled the West; endured the lash of the whip and plowed the hard earth.

For us, they fought and died, in places like Concord and Gettysburg; Normandy and Khe Sahn.

Time and again these men and women struggled and sacrificed and worked till their hands were raw so that we might live a better life. They saw America as bigger than the sum of our individual ambitions; greater than all the differences of birth or wealth or faction.

This is the journey we continue today. We remain the most prosperous, powerful nation on Earth. Our workers are no less productive than when this crisis began. Our minds are no less inventive, our goods and services no less needed than they were last week or last month or last year. Our capacity remains undiminished. But our time of standing pat, of protecting narrow interests and putting off unpleasant decisions - that time has surely passed. Starting today, we must pick ourselves up, dust ourselves off, and begin again the work of remaking America.

For everywhere we look, there is work to be done. The state of the economy calls for action, bold and swift, and we will act - not only to create new jobs, but to lay a new foundation for growth. We will build the roads and bridges, the electric grids and digital lines that feed our commerce and bind us together. We will restore science to its rightful place, and wield technology's wonders to raise health care's quality and lower its cost. We will harness the sun and the winds and the soil to fuel our cars and run our factories. And we will transform our schools and colleges and universities to meet the demands of a new age. All this we can do. And all this we will do.

Now, there are some who question the scale of our ambitions - who suggest that our system cannot tolerate too many big plans. Their memories are short. For they have forgotten what this country has already done; what free men and women can achieve when imagination is joined to common purpose, and necessity to courage.

What the cynics fail to understand is that the ground has shifted beneath them - that the stale political arguments that have consumed us for so long no longer apply. The question we ask today is not whether our government is too big or too small, but whether it works - whether it helps families find jobs at a decent wage, care they can afford, a retirement that is dignified. Where the answer is yes, we intend to move forward. Where the answer is no, programs will end. And those of us who manage the public's dollars will be held to account - to spend wisely, reform bad habits, and do our business in the light of day - because only then can we restore the vital trust between a people and their government.

Nor is the question before us whether the market is a force for good or ill. Its power to generate wealth and expand freedom is unmatched, but this crisis has reminded us that without a watchful eye, the market can spin out of control - and that a nation cannot prosper long when it favors only the prosperous. The success of our economy has always depended not just on the size of our Gross Domestic Product, but on the reach of our prosperity; on our ability to extend opportunity to every willing heart - not out of charity, but because it is the surest route to our common good.

As for our common defense, we reject as false the choice between our safety and our ideals. Our Founding Fathers, faced with perils we can scarcely imagine, drafted a charter to assure the rule of law and the rights of man, a charter expanded by the blood of generations. Those ideals still light the world, and we will not give them up for expedience's sake. And so to all other peoples and governments who are watching today, from the grandest capitals to the small village where my father was born: know that America is a friend of each nation and every man, woman, and child who seeks a future of peace and dignity, and that we are ready to lead once more.

Recall that earlier generations faced down fascism and communism not just with missiles and tanks, but with sturdy alliances and enduring convictions. They understood that our power alone cannot protect us, nor does it entitle us to do as we please. Instead, they knew that our power grows through its prudent use; our security emanates from the justness of our cause, the force of our example, the tempering qualities of humility and restraint.

We are the keepers of this legacy. Guided by these principles once more, we can meet those new threats that demand even greater effort - even greater cooperation and understanding between nations. We will begin to responsibly leave Iraq to its people, and forge a hard-earned peace in Afghanistan. With old friends and former foes, we will work tirelessly to lessen the nuclear threat, and roll back the specter of a warming planet. We will not apologize for our way of life, nor will we waver in its defense, and for those who seek to advance their aims by inducing terror and slaughtering innocents, we say to you now that our spirit is stronger and cannot be broken; you cannot outlast us, and we will defeat you.

For we know that our patchwork heritage is a strength, not a weakness. We are a nation of Christians and Muslims, Jews and Hindus - and non-believers. We are shaped by every language and culture, drawn from every end of this Earth; and because we have tasted the bitter swill of civil war and segregation, and emerged from that dark chapter stronger and more united, we cannot help but believe that the old hatreds shall someday pass; that the lines of tribe shall soon dissolve; that as the world grows smaller, our common humanity shall reveal itself; and that America must play its role in ushering in a new era of peace.

To the Muslim world, we seek a new way forward, based on mutual interest and mutual respect. To those leaders around the globe who seek to sow conflict, or blame their society's ills on the West - know that your people will judge you on what you can build, not what you destroy. To those who cling to power through corruption and deceit and the silencing of dissent, know that you are on the wrong side of history; but that we will extend a hand if you are willing to unclench your fist.

To the people of poor nations, we pledge to work alongside you to make your farms flourish and let clean waters flow; to nourish starved bodies and feed hungry minds. And to those nations like ours that enjoy relative plenty, we say we can no longer afford indifference to suffering outside our borders; nor can we consume the world's resources without regard to effect. For the world has changed, and we must change with it.

As we consider the road that unfolds before us, we remember with humble gratitude those brave Americans who, at this very hour, patrol far-off deserts and distant mountains. They have something to tell us, just as the fallen heroes who lie in Arlington whisper through the ages. We honor them not only because they are guardians of our liberty, but because they embody the spirit of service; a willingness to find meaning in something greater than themselves. And yet, at this moment - a moment that will define a generation - it is precisely this spirit that must inhabit us all.

For as much as government can do and must do, it is ultimately the faith and determination of the American people upon which this nation relies. It is the kindness to take in a stranger when the levees break, the selflessness of workers who would rather cut their hours than see a friend lose their job which sees us through our darkest hours. It is the firefighter's courage to storm a stairway filled with smoke, but also a parent's willingness to nurture a child, that finally decides our fate.

Our challenges may be new. The instruments with which we meet them may be new. But those values upon which our success depends - honesty and hard work, courage and fair play, tolerance and curiosity, loyalty and patriotism - these things are old. These things are true. They have been the quiet force of progress throughout our history. What is demanded then is a return to these truths. What is required of us now is a new era of responsibility - a recognition, on the part of every American, that we have duties to ourselves, our nation, and the world, duties that we do not grudgingly accept but rather seize gladly, firm in the knowledge that there is nothing so satisfying to the spirit, so defining of our character, than giving our all to a difficult task.

This is the price and the promise of citizenship.

This is the source of our confidence - the knowledge that God calls on us to shape an uncertain destiny.

This is the meaning of our liberty and our creed - why men and women and children of every race and every faith can join in celebration across this magnificent mall, and why a man whose father less than sixty years ago might not have been served at a local restaurant can now stand before you to take a most sacred oath.

So let us mark this day with remembrance, of who we are and how far we have traveled. In the year of America's birth, in the coldest of months, a small band of patriots huddled by dying campfires on the shores of an icy river. The capital was abandoned. The enemy was advancing. The snow was stained with blood. At a moment when the outcome of our revolution was most in doubt, the father of our nation ordered these words be read to the people:

"Let it be told to the future world...that in the depth of winter, when nothing but hope and virtue could survive...that the city and the country, alarmed at one common danger, came forth to meet [it]."

America. In the face of our common dangers, in this winter of our hardship, let us remember these timeless words. With hope and virtue, let us brave once more the icy currents, and endure what storms may come. Let it be said by our children's children that when we were tested we refused to let this journey end, that we did not turn back nor did we falter; and with eyes fixed on the horizon and God's grace upon us, we carried forth that great gift of freedom and delivered it safely to future generations.

Thank you. God bless you and God bless The United States of America."

... man sitter ensam hemma i soffan och applåderar när Usa:s nya president svurit presidenteden! När han slutar tala kommer jag väl hjula genom lägenheten av stolthet över att Usa änligen fått en svart prsident - även om en del diskuterar i hur svart han är..!
x,

Mitt InDesign fungerar igen! I alla fall om jag stänger ner alla program utom just det och inte gör för många saker åt gången! Jag har faktiskt bara fått bluescreen två gånger idag, så det kändes skönt, satt kvar och jobbade till strax efter fem, sedan fuskade jag och tog bussen hem för nu ska Barack Hussein Obama II svära presidenteden! Jag har peppat hela dagen för det här, folk lät riktigt förvånade över hur besatt jag var av att hinna hem till talet, och att jag kunde bry mig om någonting annat än Spanien, smink eller frisyrer. Men duh, min syssling är kommunalråd - någonting måste ju ligga i generna!
    Nä, slå på svt24 nu och följ talet!
x,

TV4 17.30 - 18.25
Direkt från Barack Obamas presidentinstallation i Washington. Obama som tar över efter George W Bush är den 44:e presidenten i ordningen. Anna Lindmarker leder sändningarna från studion i Stockholm och hon gästas av bland andra Göran Rosenberg. På plats i Washington finns Bertil Karlefors och Rolf Porseryd kommenterar från Israel.
       Jag ska se det!

Nu dör jag lite grann. Jag är så jäkla trött, klockan är bara kvart i nio och så fort Sofia kommer hit ska vi hoppa in i studion och filma färdigt det som återstår av filmen. Jag är ungefär lika entusiastisk som en pingvin i en hungrig isbjörnsflock. Men, det får gå som det går, med lite tur är det inte alltför många som ser att jag ser ut som en överkörd ko idag. Nä, jag ska gå och slösa bort mina sista 6 kronor på en kopp kaffe, kafeterian borde ha öppnat nu - tack gode gud för det, utan koffein skulle världen vara tråkigare än Linda Bengtzing på scen!
x,

Om tre dagar ska jag presentera mitt företag inför en jury bestående av två av mina lärare, en bankman och Hanne på nallebudet.se. Till den presentationen behöver jag en grafisk profil, och till den grafiska profilen behöver jag InDesign, men funkar det programmet? Nej, självklart inte... Det är panik på fatabursvägen nu, och imorgon måste jag nog sitta i skolan till fem igen, mindre kul men det är övertid eller IG. Wäh,

Jag är för jävla dålig på att uppdatera min blogg, men av någon underlig anledning känns det som om all min nyfikenhet, och därmed min inspiration, har runnit av mig på sistone... Nu för tiden kretsar mina tankar bara kring hur sjutton jag ska göra för att bli utrikeskorre och hur jobbigt det känns att inte göra någonting alls. De kommande månaderna måste jag se till att hålla andan och bara vänta ut mina sista obligatoriska skolmånader någonsin innan jag kan leta reda på någon slags väg att slå mig fram på. Tills dess får ni väl se vad jag jobbar med till multimedian; tröjtryck. Eller ja, egentligen gör jag bara ett bildspel, men jag hatar att slänga in vanliga nonsensbilder så jag gjorde linnen. Watch:

Jag är äntligen klar med min rapport i Projekt & Företagande. Tur det eftersom det här var sista lektionen, och jag är så oerhört stolt över mig själv eftersom jag bara haft tiden sedan jag kom hem från Spanien i början av november på mig, medan klassen arbetat med det hela hösten. Dessutom har jag arbetat själv, så har jag klarat det här utan alltför stora misstag förtjänar jag dagens enkrona!
     Sökte praktik på DN på stan idag också, Axel som är chef var här och höll företag, tyvärr tar de bara in högskolepraktikanter, men han hade ändå en hel del nyttigt att säga!
     Nu tänker jag åka hem och spy av trötthet eller något. Har varit här sedan åtta i morse, klockan är tjugo i fem nu och jag är läskigt hungrig. Maten idag lär väl bli studentklassikern - ta den ensamma tomaten/potatisen/löken, krydda lite, blunda och ät. Nä, så illa är det inte riktigt. Jag kan alltid koka lite ris och hälla på soja, kinamat at its best som jag brukar säga!
x,

Hur kan det komma sig att en del ämnen är hur bra som helst med en lärare och totalt värdelösa med en annan? Samhällskunskap är helt klart ett sådant ämne, här om någonstans känns det som om det är viktigt att läraren läst retorik för att få ut budskapet, det är ju liksom här vi ska lära oss allt nyttigt om vårt samhälle, lagar och andra viktiga punkter... Jag hade behövt lära mig något ju.
x,

Herregud, vad jag var trött när jag vaknade idag! Kände mig verkligen som om jag hade tagit en sömntablett eller något där jag låg och snoozade tills det var tio minuter kvar innan jag var tvungen att gå. I vanliga fall går jag aldrig till skolan helt osminkad, men idag slängde jag bara på lite mascara och gick. Helt sjukt, men rätt skönt - även om det inte direkt finns någon risk för att någon ska vända sig om och vissla efter mig på stan, haha!
      Det verkar som om jag kanske ska gå på Bloc Party i alla fall, men jag ska prata lite med Jess senare i dag, om hon är hemma.
       För övrigt bor jag nu heltid i Kalmar, jag vet inte hur länge, men åtminstone tills jag klarar en hel helg på Öland utan att bli galen. Skönt att kunna slappna av och fixa ett eget liv här istället!
x,

Jag är ungefär lika bra på det här med regelbunden bloggning som Pete Doherty är på att hålla sig vit mer än en timme.

Men, idag är jag sjuk och tycker jättesynd om mig - särskilt som jag missade bussen och var tvungen att jobba nattpass här hos mamma och pappa i utbyte mot att bli hämtad vid bussen... Well, jag antar att det var bättre än att gå 1,5 mil - men det hade väl varit roligare om jag hade fått ta sena bussen för att jag gjort något kul istället för att hänga i skolan och råplugga projekt&företagande till halv fem? Suck.
   Äh, screw it. Resten av kvällen har jag känt mig som en sån där rullatortant med väskan fylld av kattmat att attackera möjliga förövare med. Jag inte bara kollade på På spåret, jag till och med gissade på frågorna, blev sur när alla andra pratade över Tv-ljudet och tyckte att Rickard Olsson verkar vara en trevlig prick. Därefter blippade jag över till 4.an med Let's dance "för att Hulk verkar så otrevlig". Och nu; Nobels fredspriskonsert. Hi-ya - lite papiljotter och man kan skicka mig till ålderdomshemmet.
 Godnatt!

Jag har inte bara slagit rekord i dumhet - jag var så högt över gränsen att Pluto tycktes vara en väldigt nära granne till solen... Idag gick jag (inte så glad i hågen) till skolan för att börja skolans sista vårtermin. Det var ju bara det att skolan började igår. Jävligt begåvat, särskilt som jag lovat mig själv att försöka hålla tider lite bättre i fortsättningen... Suck!
       Ja, ja. Det spelar väl mindre roll, det verkar ändå inte ha varit något viktigt som hände igår och förhoppningsvis försvinner den här terminen lika fort som höstterminen tycktes göra. För jag är så outhärdligt trött på att få en massa läskig information om pantone-färger och hemsidesbyggande (som jag inte ens är intresserad av) inbankad i huvudet varje dag, fem dagar i veckan, massor av veckor per år. Det hade väl varit roligare om man fick bygga ihop sitt eget gymnasieprogram - koka ihop det och det ämnet och sedan bara ha kul hela gymnasietiden?
     Äh, jag är sjuk och gnällig och ska åka hem och dricka en kopp te och försöka sova bort den här skiten som drabbat min kropp.
Overandout
x,

Nu är det sista dagarna på jullovet, och jag längtar inte tillbaka till skolan för fem öre... Egentligen skulle jag bara vilja trycka på en Fast Forward-knapp och vakna upp färdigutbildad med ett härligt jobb och någonstans att bo hela tiden, utan helgpendlande hem till föräldrar alternativt att jag kunde ha ett körkort så att man slipper alla eviga bussbyten och sena kvällar på 101:an.
     På tal om att vakna upp med ett färdigt paket så där så var det precis  vad jag drömde om inatt! Av någon anledning hade jag fått ett paket på posten som innehöll körkort, bio-biljetter till Kenny Starfighter (av alla grejer som finns..! Haha!) och ett vykort som utlovade mig en praktikplats nu i vår och även ett fortsatt jobb efter skolan. Vad det var för företag vet jag inte, jag hade bara en sådan där skum känsla att det var ett superföretag och att jag aldrig skulle tycka det var tråkigt! Haha, ibland undrar jag om jag inte får alldeles för mycket sömn per natt?! Eller ja, för mycket sömn per dag verkar väl lite mer korrekt eftersom Lovisa och jag satt uppe och såg först Reality Bites med bl.a. Winona Ryder och Ethan Hawke och direkt efteråt såg vi Clueless, troligens världens mesta kultrulle med Alicia Silverstone i huvudrollen... Jag tror klockan närmade sig halv fem innan jag till slut drullade i säng. Fast jag vaknade ju inte förrän halv ett heller så det jämnade väl troligtvis ut sig!
    Nu ser jag på Top Model och ska snart packa lite, imorgon flyttar jag hem till Kalmar igen, vilket ska firas med filmkväll med Jess! Härligt!
x,

Godmorgon!
Idag snöar det ute (finally!), marken är efter någon halvtimme nästan helt vit, och det här ska firas med bowling med kusiner och fastrar! Ikväll blir det också lite fest, Lovisa ska fira sin födelsedag - kommer bli grymt kul!
    Igår köpte Maja sin första gitarr, oerhört snygg med förstärkare och tillhärande mic, vi ska bara fixa batterier så är allt klappat och klart! Paif-cupen igår var väl också trevlig, men jag tror nog gitarren gjorde Majas dag!

Nä, jag är något trött på min garderob men jag är pank så nu blir det till att samla ihop poäng till H&M-presentkort här. Gratiskläder.se funkar som så att man samlar poäng genom att klicka på länkar och värva medlemmar, och eftersom dessa länkar självklart är sponsrade så att företaget får in pengar per klick får man som tack för hjälpen presentkort på H&M eller JC. Det finns en uppsjö av liknande sidor, t.ex. Gratismakeup.se. Jag tyckte det var rätt fånigt, men eftersom jag älskar en viss kavaj på H&M och samtidigt är pank tycker jag inte det är någon större uppoffring att vara medlem på en till community!
x

Eftersom min vackert ihopknåpade årskrönika för 2008 av någon lustig anledning bara försvunnit från dator och blogg tänker jag sammanfatta året kort:

Årets datum: 22/3 (födelsedag, påskafton och hannas lötfest i ett!), 12/6 (Hultan startade!) och 15/9 (Viva España!)
Årets händelser: Hultanjobbet och Spanien
Årets låt: Finns det plats för en neger (väldigt ofrivilligt, men det är en skolgrej..!) även Friday I'm in love och Back to black
Årets upptäckt: Ett glas cava är väldigt gott, och Malibu piña kan vara ännu bättre!
Årets citat: Måste nog vara "Men... Varför kallar ni honom Maja?" Haha!
Årets bästa tabbe: Att bränna 10 000 jag inte hade på drinkar, väskor och taxiresor!

Utöver detta kan man väl egentligen bara säga att 2008 hade en halvseg början, men att det sedan bara blev bättre och bättre! Visst, jag sa upp mig från jobbet och blev pank, slösade bort ännu mer pengar jag inte hade på Spaniengrejer och hade smått panik över mitt livs första inkassokrav. Men på den positiva sidan blev jag vegetarian (pappa har fortfarande inte repat sig efter chocken, haha!), och mitt självförtroende flög i och med Jerez upp i toppen och har stannat på en hyfsat jämn nivå sedan dess. Som Jess så bra sa det; 2008 var året då det mesta föll på plats!
    Nu: Sömn! Har varit och sett Maja spela fotboll i PAIF-cupen i fyra timmar eller något och sedan varit på middag hos Gun och Tore. Trevligt, men oerhört jobbigt när man bara sovit några timmar!
x