ebbakajsasofia

Nu är jag hemma igen, efter en lugn dag på jobbet. Cykelturen blev av, i rak motvind tog det ändå mindre än en timme - men jag ska erkänna att jag var en sådan badkruka att jag hoppade in på badhuset och duschade istället för att bada i havet. I fortsättningen blir det inget mer av det dock, 60 kronor för att duscha i mindre än fem minuter kändes faktiskt jävligt ovärt!

Lagom till stängning kom ett äckligt monsunregn, av typen "regn på västkusten" eller Mali i augusti, och jag hade inget paraply med mig, men pappa ringde och erbjöd sig att hämta mig, skönt! I väntan på honom köpte jag en sojalatte på Robert's, av någon anledning är det godare med sojamjölk än vanlig. Kände mig nästan som en klassisk bokfigur när jag satt där med min latte och läste "Revolutionary road". Jag skulle haft ett par Manolo Blahniks och en snygg klänning på mig dock. Istället för ett par slitna jeans, fula jobbskor, jobbtröja och en munktröja jag växte ur i nian..!

Fick veta att jag inte är ledig förrän på söndag idag, och att jag måste börja en timme tidigare på torsdag. Mindre kul, men jag antar att det är smällar man får ta... Jag får ju en fet lön i slutändan i alla fall! :)

Jag måste skaffa körkort. Nu. 

Egentligen skulle jag sitta och arbeta med att fylla i försäljningsrapporter nu, men jag har verkligen inte lust med det. Egentligen har jag inte lust att göra någonting annat att boka en resa och leva ett trivsamt liv i en trevlig by i Mali. 

Oj, vad ångestframkallande mitt förra inlägg var. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga - det känns ungefär likadant fortfarande, fast samtidigt inte alls. Jag vet inte om humöret lyftes av att få brev från skatteverket, vetskapen om att min lön är på väg in på kontot i skrivande stund eller att jag träffat Jess, Erika, Kerstin och Hanna inom loppet av två dagar? 

Till alla er åldersnojande, krisiga medelålders tanter och gubbar, kvinnor och män - sluta med det, att vara ung är mest ett helvete! Det var en sådan bra dag, och så blev det ändå så fel. Ännu en gång har min tonårshormoner valt att gå igång och få mig att känna känslor jag absolut inte vill känna. Det har hållit på så här några dagar fram och tillbaka, en känsla av att jag går vilse på väg någonstans, men det har varit bra ett par dagar. Jag tror att det var min mammas samtal med mig i morse då hon, snäll som hon är, skjutsade mig till jobbet. På något sätt lyckades hon ta ett samtal om amorteringar (fört i en normal samtalston) till ett peppande livscoachtal med överpedagogisk röst på mindre än fem. Och nu ska jag inte ljuga, hon är så pass bra på det att om hon inte varit bonde skulle hon mycket väl kunna driva ett helt dagis på egen hand - med egna fyra barn och två bonusbarn är det väl förvisso ungefär vad hon gjort - men att tala till mig på det sättet är ungefär lika rätt som att kamma en håröm igelkott mothårs. Min mamma ville bara få fram att vill man något så kan man, en filosofi jag i mitt liv alltför ofta kunnat översätta till "vill man något tillräckligt mycket, fixar det sig självt". Ni hör, den berömda räkmackan är i farten, och när jag satt där i bilen började jag återigen fundera på om det är nu, nu när jag fyllt 18 som den där majonnäsen har runnit ut i sanden, eller om jag på något sätt bara missat att det någonstans finns en refillförpackning och att allt som krävs är energin för att leta reda på den?  

Gah, har varit hemma några timmar nu och försökt samla krafter att bli lite pigg (läs: druckit cirka 3 kannor kaffe), men det funkar inte. Det här med syskondagar är förvisso otroligt mysigt, men herregud vad man blir trött! Särskilt när det är halvstorm och ändå stekande hett på samma gång! 

Idag tänker jag ta med mig Maja och Matilda in till Kalmar för att ha en systerdag med dem! Härligt. Självklart ska vi se Harry Potter eftersom Maja fick det som en födelsedagspresent, och vi funderar även på Xperimentlabbet eller en båtsightseeing (då Matilda av någon anledning älskar båtar). Eller också går vi ner till Kattrumpan och badar, vi är inte säkra än.  Nu måste jag, tusen ton frukt och dricka för att hålla blodsockernivån på en glad nivå - ingen vill råka ut för en trött och hungrig Persson-Berg..! 

Nu är jag hemma igen, jag sålde inga Smoothfit-skor. Jag sålde inte mycket alls idag faktiskt. Louise har blivit sjuk så vår stand-in Mattias fick hoppa in och ta kassan medan jag tog golvet. Fick iväg några spikmattor i alla fall och sålde ett par skor till en otroligt jobbig kund. Eller, nä. Kunden var jättebra, en ~8-åring som gick in i butiken, såg ett par skor, provade och ville ha. Hans pappa däremot. Jesus christ. Han suckade och hade sig och ville att ungen skulle ha ett par vita skor från provkollektionsvagnen, eftersom de var snyggare och mer värda. Ungen sa att det var mer praktiskt med svarta eftersom de inte skulle bli lika skitiga och dessutom var det en löparsko han valt så den var bra för fötterna. Jag menar, kom igen föräldrar! Lyssna lite på era barn - särskilt när de är smartare än er själva! Killen fick som han ville och pappan suckade. Jag led av akut koffeinbrist och förbannade hans veliga beteende i tio minuter efteråt medan jag galgade upp mer kläder. 

Äntligen är jag uppe och vaken. Egentligen skulle jag varit halvvägs till Borgholm per cykel just nu, men av någon anledning har KLT äntligen insett att även vi som bor på landet vill kunna åka kollektivt och har satt in en perfekt buss som jag kan ta sen. Jag cyklar hem ikväll istället, då ska jag på "fest". D.v.s. hänga borta hos mina faddrar och fika med övriga invånare i den här byn och passa på att tacka för uppvaktningen på min student - något jag varit pinsamt dålig på att göra!

Jag jobbar korta dagar. Manipulerar på ett väldigt fult sätt till mig skjuts till jobbet om det är tidiga mornar. Och övrig tid sover jag, pratar i telefon eller läser skvaller. Mitt liv just nu är verkligen inte värt en 5-öring från -82. 

Äntligen har jag anmält mig som blodgivare. Jag har tänkt bli det hur länge som helst, men eftersom man måste vara myndig har det dröjt. Idag hittade jag dock länken till Geblod.nu, och hittade inget som verkade förhindra att jag registrerade mig. Det var lite lustiga regler här och där, och jag förstår inte varför man inte bara kan öka antalet tester för de som riskerar att ha en blodsmittande sjukdom? Fast när jag funderar lite är det ju klart att man lätt skulle kunna utsätta sig för mer smittorisker under tiden och sedan ljuga på hälsokontrollen... 

... att jag sa att jag mådde lite dåligt några inlägg bakåt i tiden. Det visade sig att jag hade 39,8 graders feber och världens dunderförkylning, så jag tror att min frånvaro kan vara godkänd..! Jag är fortfarande inte helt frisk, men jobbade igår och idag. Mina chefer  tyckte dock att jag fortfarande såg så hemsk ut och hostade så mycket att de valde att skära ner på mina arbetsdagar nästa vecka. Egentligen skulle jag jobbat sex dagar i rad nu, men istället ska jag jobba tisdag, torsdag och eventuellt en dag till. Jag klagar inte! Jag har en ny säng, en soffa, min dator och stranden 3 kilometer bort. Jag kan nog sysselsätta mig! Haha!