ebbakajsasofia

Det är så sjukt kallt på denna kalkövervuxna ö idag att jag sitter och funderar på att tända en brasa i spisen. Har dock insett att jag inte kan det eftersom jag borde gå in och måla mitt rum - sista lagret på väggen nu! - gick bara in i det här huset eftersom jag skulle lägga över lite foton på datorn. För, ja. Jag var för en gångs skull nyttig och satte mig inte vid tvn när färgen på väggarna skulle torka, utan drog tag i min favoritcykel (den är från 20-talet minst och jag har lagat den med balsnören - såna där blå som håller ihop höbalar om ni vet?) och gav mig ut på en runda.
Gamlingen var dock trött i motvinden så jag la ifrån mig den vid ett träd och tog en promenad.
Fotona blev urdåliga, men jag blev härligt uppiggad! Hade de inte varit så dyra hade jag nog önskat mig en digital systemkamera, typ Canon EOS 400D, i födelsedagspresent, mamma. Men jag är ju inte så dum att jag säger det högt... Haha!
Imorgon är jag hundvakt åt Lovisa, eller ja. Det är väl åt Felix jag är det, men ni fattar? Tar träningen vid sju så blir det lugnt med tiden, skönt att ta en lite längre promenad efteråt också så att man inte vaknar på tisdagmorgonen stel som en 90-åring med frostskador.
Men nu är det dags att ta löpet och fixa ett öländskt White Room. Jamie T landade just i min dator, så om jaghar kommit ihåg min mobilsladd blir målningen extra rolig.


"Det går ett hjärtligt litet tag, sen tillhör jag ett slag för sig;
ett slag till intet dömt.
Ja, snart är allt i tystnad bortglömt."

Gosh, jag är trött idag! Och då försov jag mig ändå, vaknade inte förrän tjugo i åtta...
Men, men. Mitt nya liv går sådär, tränade i och för sig igår med, men mina nya matvanor går åt pipsvängen, som Ronja Rövardotter skulle säga.
Var på mitt livs första yogapass i onsdags, trodde att det skulle vara tortyrliknande övningar man skulle utsättas för, men i själva verket var det nog det bästa jag någonsin gjort. Lugn musik, en ledare som pratade så pass långsamt att hon hann yogaandas tre gånger mellan varje bokstav, och så en lång paus efter varje övning "för att man skulle hinna K...ä...n...n...a....E...f...t...e...r....H...u...r....D...e...t....K...ä...n...d...e...s"
En timme kändes som tjugo minuter, så jag blir nog stamkund på de där passen.

I övrigt har det nog inte hänt något speciellt kul, jag har faktiskt inte shoppat på flera veckor, men ändå rinner pengarna iväg, det där med att ha matkassan på samma konto som jag har min fickpengar funkar inte så vidare värst bra måste jag säga...
Avslutar med ett foto för att känna mig lite media:

Jag kallar mig ateist, men när det inte finns någon annan utväg så...
GUD, HJÄLP MIG!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Min kära lillasyster som jag umgåtts med större delen av dagen ligger nämligen inne i andra huset och spyr. Härligt. Skulle inte förvåna mig ett dugg om hon smittar mig nu när jag lagom har påbörjat mitt nya, nyttiga liv med träning, pluggande, fruktätande och lagom mycket sömn. Gosh. Att det ska vara så svårt att leva som en asket visste jag inte... Eller, ja. Asket och asket, men alltså. Jag får ju inte längre äta så mycket godis som jag brukar - och det är ju rätt självplågande.

Anyway, innebandyn idag var härlig att gå och se på, fotade större delen av matchen - tyckte inte att jag fotade någonting, men när jag tog bort de absolut sämsta bilderna var det ändå 68 stycken kvar.. Synd då bara att mitt lag förlorade med 9-1, men möter man Västervik så gör man... Blev lite sad feelings där ett tag när jag märkte att jag med ville ut och springa, nu är det nog ganska precis sju månader sedan jag fick känna kicken av att gå in och kriga framför mål, eller att tackla någon sådär lagom så att spelet fortsätter, men man själv vinner bollen. Gosh. När knäna blir normala då blir det jag och det gröna golvet igen! Zoneklubban väntar med bladet intakt!

I övrigt blev det inte mkt fotande i helgen, datorn var ju cp så när jag fyllt kameran med bilder så stannade de där tills ikväll. Dessutom har Lovisa och jag levt på skilda håll över helgen så jag fick aldrig en chans att ladda batterierna (kamerans menar jag, mina är överladdade efter helgens festligheter!)

Och ja Mathias, jag tror jag fattade i det stora hela vad du menade... Tack så mycket!

Jodå, den här dagen har varit nyttig, letat fotoramar och bestämt mig för att använda de bilder jag vill ha i arbetet.
Försökte skriva ihop någonting, men måste troligtvis lägga samman bilder först så jag kan se ett samband mellan dem så jag verkligen kan skapa en berättelse.

Letar just nu en lokal, men det känns lite onödigt att ha en kontorslokal på 130 kvadrat om jag bara har typ fem bilder..? Annars hänger jag upp dem i någon sal på skolan och pysslar i ordning lite där istället..
Lite ljus och schysst musik lättar upp även det tråkigaste rum.

För att prata i skoltermer och betygsätta mig själv på arbetsinstatsen idag sätter jag dock bara ett G. Men det är sak samma, för nu känns det som om jag har koll på läget i alla fall! :)

Tjohoo!
Idag börjar Maja spela innebandy i Borgholms IBK:s P7-lag! Är, som stolt storasyster, sjukt nervös, och har proppat henne full med havregrynsgröt (Sportgrynen - vad annars?!) och sandpapprat klubban för att få bästa passform till bladet.
Träningen börjar 14.00, så Jenny ska skjutsa Maja och mig till sporthallen och efter träningen ska vi åka till världens sötaste kusinbarn Casper, som fyller ett år idag!

Sitter nu och kollar på skidåkningen, alpint tror jag det heter? Jag tror att en svensk, typ Myhrer - om nte det är en tysk hoppryttare? :S - gick upp som tvåa, och att den andra svensken efter honom körde ur.

Mamma tjatar om att jag ska fixa mitt rum också, är dock lite sur på henne eftersom hon nu bestämt att jag måste måla taket också... Lätt för henne att säga som bara sticker ut och jobbar och lämnar mig ovetandes om vad som ska göras. Men, men - hon får väl skylla sig själv den dagen hon kommer in och ser att jag har förstört hela rummet. :D

Äntligen har Lovisa kommit hem från sin veckolånga, väldigt dåligt förtäckta artonårsfest, skidresa till Norge! Självklart firade vi detta med shopping, eftersom Norge ju är ett så billigt land att man inte gör av med några pengar alls där. Hmm...

I vilket fall som helst köpte jag två t-shirts, en väst och en massa ansiktsgrejer. Tror jag ska försöka ta till mig lite rocker-goes-bohem-stil, lite Sienna Miller och Kate Moss, för de som vet hur dessa två stilikoner ser ut...?  

När vi kom hem hade jag funderat ut att vi skulle äta kycklingsallad, jag hade till och med handlat alla ingredienser och, ifall vi skulle behöva det, köpt frysta jordgubbar som vi kunde mixa ifall vi ville ha en somrig efterrätt mitt i allt vinterregn. Så självklart var det Lovisa som lagade all mat... Jag kände mig rätt lat där jag låg och kollade på Grey's Anatomy, men jag fick åtminstone lite tid till att allvarligt fundera på mitt liv, och hur jag ska göra med min framtid, men det ska jag återkomma till snart!

Efter maten la sig Lovisa och sov, något som inte direkt är ovanligt här - men ändå, medans jag diskade, och därefter blev det till att försöka hänga på grannens trådlösa, något som gick sådär - det blev mer Harpan än Bilddagboken om man säger så... Nu är klockan 00.07, Torsten är här, han och Lovisa har sett the Condemned medan jag försökte skriva en bokrecension till svenskan. Insåg dock rätt fort att en bra sak kanske vore att läsa en bok först, någon annan än Jane Fondas Träningsbok från 1973. Det hela slutade med att jag nu har fem öppnade böcker, där var och en är läst cirka tre sidor på, och att jag nu sitter och skriver det här samtidigt som jag ser på I manegen med Glenn Killing. Men åter till mina så kallade problem...

Mitt främsta problem är väl, föga förvånande, att jag shoppar alldeles för mycket samtidigt som jag flyger på mina moln bland alla mina planer utan att ha en aning om vad som behövs för att riktigt nå dit jag vill. Summan av den kardemumman blir att jag, trots ett schysst extrajobb, är totalpank runt den andra eller möjligtvis den tredje varje månad...

Mitt andra problem är, faktiskt förvånande, att jag är sjukt bortskämd. Och då menar jag inte i den bemärkelsen att jag blivit översållad med märkeskläder sedan jag föddes, åh nej - även jag hade ärvda kläder, utan i den bemärkelsen att jag alltid har sådan tur med vad jag vill göra. Se bara på hur jag fick min praktikplats - jag sökte inte aktivt förrän en vecka innan jag skulle åka ut och vara borta i fem veckor i sträck, och vilken normal människa skulle väl antagligen ha lärt sig vid sexton års ålder att är man så lat att man inte söker, ja då får man ta vilken skitpraktik som helst, men gjorde jag det? Självklart lyckas min tur vända sig till mig och ge mig två praktikplatser, vilket i och för sig är väldigt bra, men vad gör jag när turen vänder?

Ska jag bara acceptera att jag glidit genom livet på en räkmacka, men att majonnäsen tog slut så, tyvärr nu får jag bo på gatan? Eller, ja... I Kalmar eller något i alla fall?