Det där med att hålla tal,

Det gick ju faktiskt inte så himla bra... Enligt Anna i alla fall, och jag kan egentligen inte säga så mycket eftersom jag i vanlig ordning fick en black-out, jag tror att hela min kropp, inklusive hjärna med celler, fokuserar så mycket på att skaka och darra i ljusets hastighet att det inte finns någon plats kvar för några minnen. Jag blev lite nöjd med att Emelie satt och storgrät, det visar ju på att jag träffat rätt åtminstone någonstans! Och kommentarerna från de i svenskaklassen som delat min tid i Bytingen var faktiskt fina de med, att mitt tal var personligt och verkligen fick en att minnas de här åren. Det är ju synd att det inte är de som sätter betygen...

Annas kommentar var bara att jag kan så himla mycket bättre, visst är jag en jätteduktig talare, men hon vet minsann vad jag kan. Ostrukturerat var också en kommentar jag fick, och jag hoppas verkligen att det är den ostruktureringen hon betygsätter för om det är för att hon vet att jag kan bättre blir jag lite putt. Jag menar, Nils Karlsson i Blomstermåla blir väl inte betygsatt på kriterierna att Kajsa Persson-Berg minsann kan bättre?

Ja, ja. Det är gnäll - men jag är egentligen glad! Om en vecka ska allt arbete vara klart, bara cirkus 20 stycken kvar att göra, men sedan är det fritt fram för min vuxna sida att träda fram. Om detta nu är möjligt med tanke på vem jag är..? Vi ska i vilket fall fira med att grilla hemma hos mig, jag bjöd ett litet gäng som blev ett stort gäng, så det är bäst för solen att den skiner för in i min lägenhet kommer de inte!

Nu ska jag redigera bilder från Berlinresan, jag är inte fantastiskt bra på det, men något ska man väl lära sig varje dag? :)

x,

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0