Yes, mitt historiearbete rör sig framåt!
... Inte för att jag skrivit något på det, men jag har i alla fall bokat in en intervju med Sofia som var i Sarajevo med RKUF på påsklovet och lärde sig lite om det. Den ska jag se om jag kan genomföra imorgon, och så ska tydligen Erika och jag gå till biblioteket och spela tv-spel med någon av bröderna Elm av någon anledning. Ibland skrämmer Erika mig faktiskt lite!
Jag insåg igår att jag antagligen åker till Berlin om två veckor. Läskigt och jag vet inte... Roligt? Jag har ju bara varit i Berlin en gång, det var för ganska exakt ett år sedan, och då älskade jag staden. Nu är det upp till bevis, älskade jag staden då för att det var sol, värme och för att jag fick dricka öl, eller älskade jag staden för att den är fantastiskt, otroligt jättespännande? Det kan ju inte vara språket, för trots att jag försöker tänka att alla ska älska alla är det något med tyska som låter så avhugget och kort att jag inte riktigt klarar av det... Det känns lite som att man blir utskälld i varje mening. Dumt tänkande kanske, men jag kan till mitt försvar säga att jag inte nödvändigtvis tycker sämre om tyskar för det. Jag förstår ju faktiskt inte deras språk, så oftast pratar de engelska med mig. Och när de faktiskt pratar tyska är det för att skälla ut mig för att jag inte förstår vad de säger där jag står på mitt öländska sommarjobb och inte vet hur man säger "Nej, vi har inget glutenfritt, vi kan tyvärr bara erbjuda mjölfritt eftersom det finns risk för mjölsporer i luften i vårt lilla bageri" på tyska. Det är nog därifrån jag fått min motvilja för språket.
Ja, ja. Nog om det. Lykke Li livar upp min lägenhet, Youth novels är en väldigt fin skiva och jag ska alldeles strax gå och lägga mig. Imorgon ska jag använda min håltimmestid till att plugga är det tänkt. Välbehövligt, så länge jag orkar mig upp ur sängen... Jag lär mig ju aldrig!
xo,
Jag insåg igår att jag antagligen åker till Berlin om två veckor. Läskigt och jag vet inte... Roligt? Jag har ju bara varit i Berlin en gång, det var för ganska exakt ett år sedan, och då älskade jag staden. Nu är det upp till bevis, älskade jag staden då för att det var sol, värme och för att jag fick dricka öl, eller älskade jag staden för att den är fantastiskt, otroligt jättespännande? Det kan ju inte vara språket, för trots att jag försöker tänka att alla ska älska alla är det något med tyska som låter så avhugget och kort att jag inte riktigt klarar av det... Det känns lite som att man blir utskälld i varje mening. Dumt tänkande kanske, men jag kan till mitt försvar säga att jag inte nödvändigtvis tycker sämre om tyskar för det. Jag förstår ju faktiskt inte deras språk, så oftast pratar de engelska med mig. Och när de faktiskt pratar tyska är det för att skälla ut mig för att jag inte förstår vad de säger där jag står på mitt öländska sommarjobb och inte vet hur man säger "Nej, vi har inget glutenfritt, vi kan tyvärr bara erbjuda mjölfritt eftersom det finns risk för mjölsporer i luften i vårt lilla bageri" på tyska. Det är nog därifrån jag fått min motvilja för språket.
Ja, ja. Nog om det. Lykke Li livar upp min lägenhet, Youth novels är en väldigt fin skiva och jag ska alldeles strax gå och lägga mig. Imorgon ska jag använda min håltimmestid till att plugga är det tänkt. Välbehövligt, så länge jag orkar mig upp ur sängen... Jag lär mig ju aldrig!
xo,
Kommentarer
Trackback
