Rouge,

Vi hamnade på Rouge ikväll igen, Carbonerío som vi skulle gå till visade sig vara en liten, liten bar nämligen. Det som var bra var att Sara och jag pratade lite med vakterna - vi ville inte betala €12 i inträde, och klubbchefen kom springandes efter oss och sa att vi gick in gratis - bara för att vi var svenskar! Inte nog med det (12 personer med gratis inträde är nog inte billigt) men sedan kom chefen och pratade med mig och frågade om jag gick med på ett villkor för gratisentrén. Visst, sa jag och fick följa med upp till hans kontor (det slog mig först när vi var där att han kanske skulle kräva sex eller något, jag är rätt så naiv som ni kanske vet...). Inget sådant var dock i antågande, för så fort vi kom upp började han prata svenska! Jag trodde jag skulle smälla av där och då, vi befinner oss nämligen i en stad där vi hittills träffat TVÅ personer utanför skolan som inte pratar engelska ens en gång. det visade sig att killen hade en dotter i Båstad och att han ville fixa VIP-kort till hela skolan, så jag fyller i ett formulär, får kortet och HUNDRA formulär till som jag ska dela ut här på skolan. Behöver jag säga att jag blev kvällens favorit?!

Inte nog med VIP-korten, tror ni att min, min, min! bartender var snygg eller? Åhh, jag blev kär! Pratade även med några norrmän som hängde i loungen, de ska vara här till i december, så vi har redan lovat att vi ska träffas nästa helg! Åhh, vad jag är glad! Från och med nu har vi hundra stamgäster på Rouge, eftersom VIP-korten ger oss fritt inträde, vi har sex veckor kvar så jag antar att minst sex besök är bokade!

Kom nyss hem, klockan är fem, och vi ska spela lite kort, det är rätt skönt att vi pluggar hårt i veckorna och sedan vänder på dygnet totalt på helgerna! Men mamma, bli inte för orolig, jag sköter mig - om du inte tror mig kan du ringa Richard eller Wiggo och fråga! Annars har du mitt mobilnummer! (:

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0