En svår och jobbig dag,

Igår var jag ensam hemma hela kvällen - hyfsat skönt måste jag säga.
Skulle jobbat med mediebyrån efter skolan, men eftersom jag var klar med texten jag skulle skriva ble vjag ledig. Eftermiddagen spenderades därför i en soffa på Holmgrens med Lollo och Alex istället, vilket var mycket trevligt.
Pratade som vanligt på om vad man gör i mediavärlden, provade Kalmars godaste semlor - eller ja, enligt Barometern är de ju det i alla fall! - och skvallrade lite om Bauermänniskor och Kalmarbor i övrigt.

Vid femtiden stack Lollo till Öland och Alex och jag hoppade på 401 där vi avhandlade diskussioner som hur jobbigt det är att prata inför folk och varför en del lärare är så mycket sämre än andra (oj, vilket uttjatat ämne - det beror på att jag hade svenska igår och engelska idag = samma lärare) och annat.
Gick sedan hem och läste Glamour, the UK edition, som i och för sig är lite jobbigare att läsa med mer reklam, men ändå är sjukt härlig. Jag vet att jag egentligen borde försöka rädda de få hjärnceller jag har kvar, fast för att äta har jag hört att det räcker med två motarbetande celler, och det är ju det jag är bäst på. Jag kan ju alltid bli ett sånt där mänskligt expermient på hur korkad man kan bli, och fortfarande leva? Som en räka, fast på ben liksom.

Svepte någon kopp kaffe, och sedan kom mamma för att lämna mina kläder som låg kvar på Öland. Hon tog en halv kopp och rusade sedan iväg, så där stod jag med massor av kaffe kvar och klockan var halv tio på kvällen. Så, vad gör bruden?
En normal människa hade nog hällt ut kaffet för att kunna somna senare på kvällen, men jag svepte de två kopparna som återstod. Trodde verkligen fullt och fast att det inte hade någon effekt på mig, inte ens när jag fick för mig att köra ett 45-minuters yogapass vid elva på kvällen.
Tjejen är smart.
Gick och la mig vid halv tolv, men kunde inte somna så jag kollade på reprisen av Melodifestivalen (eller ja, varje gång en låt spelades kopplade jag över till Scrubs och 2½ men). Vid ett somnade jag äntligen, och vaknade igen vid fem. Lycka? Knappast.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0