ebbakajsasofia

Shalala-la, life is wonderful. Som Jason Mraz sjöng så fint någon gång för några år sedan. Särskilt härligt blir det när man kommer hem efter att ha varit borta i över en vecka och upptäcker att ens föräldrar bråkar så att man bara väntar på att de ska skära av allt samboskap och alla bekantskapstrådar, och att ens syster tagit över rummet hon skulle få låna när jag flyttar ut i slutet av veckan, kastat ut alla ens egna saker och skruvat sönder sängen. Hallå, Jorden till Lollo - JAG HAR INTE ENS FLYTTAT ÄN?! I själva verket har jag nu ingenstans att bo på förrän nästa helg. Eller jo, jag har några olika erbjudanden, men inte ett enda som Lovisa kan ha hört om och på så sätt kunde rättfärdiga sitt beslut att kicka ut mig ur mitt eget rum med... Just nu hämnas jag genom att spela hennes Oasis-skiva på max, och jag tänker inte lägga tillbaka den i fodralet. Dett kan hon gott ha, dumskallen.
      Men för att bli glad igen som jag, trots allt gnäll, vill kan jag ju alltid tänka lite på mitt nya, fräscha hår, och på att jag köpte en ett curl gunk från Maria Nila för inte alltför dyra pengar. Ska man fixa håret på Öland ska man göra det i Löt, Tinas Klipp är stället! Nu fick Tina ett halvt reklaminlägg på köpet här, men vad gör man inte?! 
      För att blicka tillbaka lite till Hultsfred kan jag bara säga att den roligaste benämningen på ölänningar är här. "Alltså, ni öländare!" Eller det kanske bara är jag som ser stora kontinenter täckta av öl och med coronaflaskor som växer ur marken istället för träd?!
      Om ett tag tänker jag dock lägga upp lite schyssta bilder från festivalen. Eftersom kameror var förbjudna i artistrestaurangen där jag jobbade (Yes, jag skryter, lite onödigt kanske med tanke på att jag bara lagade mat och sånt!) och jag sedan bara hade mobilkameran blir det till att kolla in rockfoto. Där har jag lyckats fastna fyra eller fem gånger nämligen - är man linslus så är man!