It was a darn, darn Sunday
Well. Min dag idag, folks. Ge den ett nackskott och jag blir glad... Allting började ändå hyfsat bra - jag gick upp hyfsat tidigt, runt tio tror jag, väckte Kerstin någon halvtimme senare, var kompis med Maja och cyklade sedan ner till stranden med Lovisa, Kerstin och Maja. Förutom vattnet som lika gärna kunde legat direktförpackat i iskuber så kallt som det var (men jag doppade mig!) och Majas tjat om en glass hade vi en trevlig timme i Kårehamn. Till slut fick Maja sin glass och vi satte oss i hamnen och chillade. Testade en Top Hat, var okej men Twister slår den med glasslängder!
Hemma var det grill med fläskfilé och grejer - avskedsmiddag till Kerstin, det visade sig också att vi fått finbesök från Skåne - Barbro och Jonas hade nämligen åkt till Öland över dagen! Ungefär här slutar min dag vara rolig, kan jag säga.
FÖR SEDAN, var det dags att åka till jobbet - fick i alla fall skjuts med farfar så att jag fick chilla lite med Kerstin en sisådär en och en halvtimme längre än om jag hade cyklat. Tyvärr blev jag plötsligt trött när jag satt i bilen - troligtvis matkoma blandat med strandsömnighet, men försöker pigga upp mig med tanken på att det bara är sex och en halv timmes jobb. Jo tjena, jag har väl lagom jobbat i någon timme och precis blivit hyperpigg när Rosita ser att en propp har gått - just den som går till glassfrys, kylbänk, kaffebryggare och espressobryggaren. LIVET VAR SÅÅÅÅÅ HÄRLIGT JUST DÅ. Inte. Och för att toppa upp allt det lite extra så är det ju självklart då alla vill ha kaffe/latte/cappuccino/dubbel espresso. Vad ska man säga då? "Hej, jag vet att ni är på café men kan ni köpa en kaka och strunta i varma drycker?" Mhm, smart va? Och varje gång vi bytte propp gick den också sönder. Den extrainkallade Nicke som just gått och lagt sig efter 15 timmar på jobbet var lika lycklig som jag. Eller hur?
Upptäckte samtidigt att diskmaskinen var skev och att kundtoaletten såg för jävlig ut. Om folk tror att Katarina Mazetti överdriver när man läser om helvetet som bonden i Grabben i graven bredvid lever i, så kan jag nu som levande bevis säga att hans hus verkade som ett paradis just då. Till och med mammas och pappas hus mitt i höskörden, men igångkörd diskmaskin och smutsig disk för tolv personer över hela diskbänken, blandat med resterna från min barndoms försök till att baka kladdkakor och chokladbollar och allt möjligt annat framstod just då som oerhört lockande i min värld... Behöver jag säga annat än att jag tröstade mig med en chokladbrownie med chokladtryffelglasyr och valnötter och en kopp kaffe?
Godnatt,
