ebbakajsasofia

Har ni haft en bra dag idag, folks? Min har varit rätt skum so to speak. Eller, ja. Dagen i sig har varit bra, bara ett kort arbetspass, även om det suger att vissa kollegor gillar att snacka skit om en till chefen när man själv bara står ett rum ifrån och hör allting, men, men. I övrigt har den varit bra. 
    Den skumma dagen inträffade igår. Låg vaken till sx på morgonen, och gick upp vid tolv, jag som bruklar somna så fort jag lägger mig, så gott som i alla fall. Men igår låg jag vaken och tänkte på Viktoria. Det var nämligren årsdagen sedan hon dog, och jag låg och tänkte på vad jag skulle göra  vid minnesstunden. Det funkadei nte så bra, slutade nämligen bara med att jag mådde skit, men jag upptäckte en - just för den stunden - talande låttext, nämligen One last time med The Kooks:





Can I hold you one last time
To fight the fear that it's growing in my mind
I know I did us both, oh so wrong
I know I'm not always all that strong

A,B,C,D,E,F and G
Oh that reminds me of when we were free
Before life began to tear us apart
Remember those classes when we thought we were so smart

uuuuuuuhuuuuhuuuu uuuuuuuuuhuuuuuhuuu

Även om jag och Viktoria inte började umgås ordentligt förrän vi började gymnasiet var det otroligt jobbigt när hon försvann, helt naturligt i och för sig, men jag blev lite chockad över att jag skulle sakna henne så mycket som jag faktiskt gör... Jag menar, vi umgås mest i skolan och tjafsade nästan mer än Hassel och jag gör, vilket inte är lite, men ändå saknar jag Vickie så det gör ont.

Ni får stå ut med mitt deppiga inlägg, men så här känns det nu, jag mår nog bättre sen - någon gång borde bväl mina journalistiska skrivfärdigheter göra sig till känna, även om jag tycker att det känns som om de varit långt borta i över två år nu... Vi hörs när jag har ett jobb på DN.

Och kompisar, jag älskar er även om jag aldrig säger det.