Made of codes,

Lollo och jag har för tillfället upphört med vårt, som Ida och Jess kallade det, bloggkrig. Ikea var lösningen, det enda som behövdes var att inte gå bredvid Lollo på en hel dag, och bara plocka saker som jag visste innan att jag ville ha istället för det hon pekade på. Tyvärr hittade hon en snygg skrivbordslampa på lampavdelningen, men det löstes snabbt genom att jag låtsades att jag inte ville ha den så himla mycket men tog den för att göra henne glad. Jag tror det lyckades. Ikea var annars som det brukar, jag köpte en snygg lilarandig matta, lampor, lakan, krukor och helt sjukt mycket ljuslyktor! Efter det många timmar långa, utröttande och ickesoffahittande besöket åkte vi hem till det rosa huset på fatabursvägen och fikade.
Kvällen spenderades hos Hanna som ordnade den nu traditionella Lötfesten dit det mest kom människor jag kände sedan innan men även några som blev nya bekantskaper. Sov också över på stället - det var sjukt kallt på övervåningen!
På morgonen hämtade Bettan oss vid nio och färden gick långt. Bilen rullade i säkert minst fem hundra meter innan vi stannade för kaffe vid bussgaraget. I en by (ort är den rätta bemärkelsen tror jag? Det bor ju faktiskt minst 200 personer där...) som Löt där allting ligger tre meter bort är det faktiskt en lång sträcka!
Efter vår fikapaus, jag vill inte kalla det frukost trots att det var dagens första mål - mest på grund av sockerkakan Karin ville bjuda på... Hmm, mitt nya sunda liv tycks förfalla varje gång jag kommer till Öland eller blir godissugen?
Efter fikat gick färden hur som helst en riktigt lång sträcka, Börjes i Tingsryd var målet, och då menar jag hästaffären, för Lollo har faktiskt en poäng när hon ställer sig frågan om det överhuvud taget är möjligt för en man att äga en hel stad?
Beijers i Tingsryd kanske heter Börjes det med?

Shoppingen blev för min del inte storslagen, ett par raggsockor, ett par ridstrumpor (jag rider ju inte ens, VARFÖR?!) och Matildas födelsedagspresent i form av ett par svarta gummistövlar som föreställer ett hästhuvud, låter fult som sjutton men är så söta!
Dessutom väldigt mycket bättre än de cerise ridbyxorna med rutor jag hittade i en fyndlåda. De var inte vackra.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0