ebbakajsasofia

Yeah, yeah. Sista dagen på lovet, och som vanligt sitter man här och har och skrikpanik och skolångest för att man inte har gjort ett dyft nyttigt. Inte helt olikt vad jag tror Paris Hilton kommer känna sig när hon är 80.
Som den låtsasoptimist jag är vandrar dock tanken på att det bara är tre veckor kvar till nästa lov redan runt i skallen - och trots att det blir extra långt till nästa ledighet efter det kommer dagarna fortfarande bli allt ljusare och varmare och livet kommer bara bli härligare!
Och det här lovet har ändå inte varit helt bortkastat för när jag tänker på vad som hänt känns det som om jag varit här på Öland i en månad istället för en vecka. Fast det kan ju i och för sig bero på att yrseln av allt skrik som barnen (och jag) i det här huset lyckats åstadkomma! Frågar man Lollo vad jag gjort för nyttigt under lovveckan får man väl troligtvis till svar att "den lata _____ har ju bara suttit vid datorn och integjort någonting!", men allt är ju relativt - jag har ju i vanliga fall inget liv, men nu har jag både fixat färdigt rummet (ja, ja. att jag är segare än en sköldpadda på nedåttjack behöver vi ju inte säga), jag har muntrat upp Jess med min fina outfit (det fanns många favoriter hon missade den här veckan!), varit på IKEA, åkt på minisemester till Tingsryd med kusin och syster , jobbat lite (och lite var det! men jag känner mig nyttig när jag skriver det!) och till och med varit på en fest ute i ingenstans! Dessutom har jag klämt in massor med bra musik, Tiffany Persson och en syskonträff där vi umgicks i samma hus i mer än fyra timmar - utan att bråka - i allt detta!
Så, nej. Min vecka var inte helt bortkastad.

Idag hade vi söndagsfrukost hela familjen eftersom mammas kusin Karin och hennes man Magnus kom hit. Det började så otroligt bra med att alla som inte jobbade (alla utom mamma och pappa) försov sig. Mamma väckte åtminstone mig vid fem i halv tio, Karin och Magnua skulle komma vid halv. Stress!
På de fem minutrarna var dock stora delar av familjen oerhört aktiva - mamma förberedde smoothies och Lollo gjorde klart sconesen och jag bråakde med Maja och Matilda! Den enda som saknades var pappa, fast det var ju egentligen ingen nyhet - vad kan man förvänta sig av en man som hellre äter potatismos och köttbullar (pulver och färdigstekta) på assiett än ställer sig och diskar en enda tallrik? Och ni som undrar, JA jag vet att ha nkan göra sånt - jag var med!
(Och, NEJ pappa, du kommer aldrig få glömma den historien!)
Den här sista dagen på lovet tänker jag fira och sörja med att vara avundsjuk på mammas nya telefon, packa lite, kanske ta en promenad med tjockis-Bamse och mana fram lite deprimerade tonårshormoner. Det sistnämnda behövs nog några vändor in på Anna Skippers blogg innan jag kan klämma fram - men det går!
Jag menar, man kan ju inte verka glad sista dagen på lovet? Om man inte har en bra anledning, som att London live igår var otroligt bra där alla artister var toppklass eller att ens rum blivit klart till slut, ett halvår efter att de fem kvadratmetrarna tapeter revs ner från början?

Fast depressionen kan ju också lätt framkallas när man tänker på Melodifestivalen igår... Alltså, Sverige? Dunka mig gul och blå-Frida och BWO? VAD TÄNKER NI MED?!?!?!?!?!
Fridas melodi funkar väl på ett grillparty med fulla 30-åringar i sommar - men TEXTEN?! Matilda, 6 år skulle kunna skriva något mognare?
Och BWO tänker jag inte ens ge en recension på.
Minus 5 stolar till allting - utom Björn och Christian såklart, de får 10 stolar var. Och Dr. B!

Men nu måste jag kanske göra något nyttigt och intellektuellt stimulerande. Typ som att surfa in på bilddagboken eller något.