Fall under kategorin Utvärdering
Projektet "Berör mig" är klart, redovisningen är gjord och filerna är nästan inlämnade.
På ett sätt känns det självklart skönt - jag pratade inför klassen, inga vettiga ord sagda, men det var väl för att det var jag. På ett annat sätt känns det jättetungt. Mina foton har under de här åtta veckorna (okej, de här två veckorna jag faktiskt jobbat) kommit att kännas nästan som små bebisar. Istället för att mata dem har jag kanske redigerat dem, men jag har svurit minst lika mycket i det tysta, och kanske även högt, över dem som över mina småsystrar när de placerar Duplo-lego under fötterna på mig vid tre på morgonen när jag tyst ska gå och lägga mig efter att ha suttit uppe alldeles för länge hemma hos mamma och pappa.
Trots mina veliga känslor efter projektets avslut, som faktiskt inte är avslutat i och med vår vernissage den 5 mars, är jag nöjd med min insats. Fast det måste jag snabbt ta tillbaka eftersom Mathias kanske kommenterar det här inlägget med en helt annan åsikt.
På ett sätt känns det självklart skönt - jag pratade inför klassen, inga vettiga ord sagda, men det var väl för att det var jag. På ett annat sätt känns det jättetungt. Mina foton har under de här åtta veckorna (okej, de här två veckorna jag faktiskt jobbat) kommit att kännas nästan som små bebisar. Istället för att mata dem har jag kanske redigerat dem, men jag har svurit minst lika mycket i det tysta, och kanske även högt, över dem som över mina småsystrar när de placerar Duplo-lego under fötterna på mig vid tre på morgonen när jag tyst ska gå och lägga mig efter att ha suttit uppe alldeles för länge hemma hos mamma och pappa.
Trots mina veliga känslor efter projektets avslut, som faktiskt inte är avslutat i och med vår vernissage den 5 mars, är jag nöjd med min insats. Fast det måste jag snabbt ta tillbaka eftersom Mathias kanske kommenterar det här inlägget med en helt annan åsikt.
Kommentarer
Trackback
