Nostalgi,

Läste nyss på en blogg om en människa som var förkyld och därför inte kunde andas genom näsan. Problemet var bara att hon ibland glömde bort att öppna munnen så hon halvt om halvt kände sig svimfärdig innan hon kom på vad problemet var. Till en början fann jag detta oerhört underhållande innan jag plötsligt insåg att jag är precis likadan. Inte just nu förvisso, men när man är sjuk finns det nog tamigfan inget jobbigare än att komma ihåg att andas. Det är som att ligga i ett hett bad och känna hur det trycker över bröstet men man fattar inte att det är ångan som gör det förrän man går upp halvdöd en halvtimme senare.
     Egentligen borde jag nog vara inspärrad på ett hem för efterblivna, men jag trivs rätt bra ändå.
x

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0