Utkast: Som en ...
Som en del kanske listat ut befann jag mig vid skapandet av förra inlägget inte bara på Kungliga tekniska högskolan, utan även på en högre nivå av välbefinnande orsakat av den brukliga festivaldrycken - öl.
Inget jag klagade på då, och inte heller nu, min spontana festivalhelg i Stockholm var ju helt sanslöst bra! Jag tänker inte skriva om allt vi gjorde, men det var bra musik, oväntade citat (”En klok råtta måste ha många hål” och "HÄR ÄR ÖLSTÅNDET") och ett helt otroligt otippat möte. Det sistnämnda var faktiskt en verklig chock, jag stod nämligen på KTH och väntade på att Stenis och Matilda skulle bli klara att ge sig av när jag såg att ett av postfacken fått en katalog "YES, det är IKEAkatalogen!", tänkte jag och tog den. Det var det inte, det var en Halénskatalog, men upptäckten av postfacken gjorde att jag granskade dem alla lite närmre - och då såg jag det. Ett efternamn som inte är helt ovanligt i Sverige, men jag blev helt övertygad om att det var någon jag kände - så jag stolpade i mina klackar mot rummet med rätt nummer, gick rakt in och sa
- Hej, vem är det som är D. Byström här?
En kille ställer sig och stirrar, med hakan i golvet och säger till sist:
- Men... Det är ju du? KAJSA!
Jahaja, det var andra gången jag träffade David sådär spontant sist var för två år sedan på Peace&Lovefestivalen i Borlänge där han bor - då hade vi dessförinnan bara setts i en halvminut en gång innan när han i Borlänge såg mig gå förbi och blev övertygad om att han kände igen mig. Vi pratade inte så mycket den här gången dock, stod mest och var chockade innan David och hans vän visade oss vägen till Retro, klubben vi skulle till. När vi kom fram hade tyvärr Retro stängt så vi hamnade på efterfest hos Jonas på Drottninggatan istället. Men det är en annan historia.
Jag är hemma igen i alla fall. Vikarierar för Lovisa genom att mjölka kor och klippa gräs. Med tanke på att jag aldrig varit ett fan av kor är jag imponerad av att jag gick med på det här 14 dagarsvikariatet - jag antar att mamma frågade om jag var tillgänglig i ett av mina panka, svaga och shoppingsugna ögonblick. Vilket, när jag tänker efter är när som helst på dagen. Ja, ja. Mamma och pappa verkar nöjda med insatsen och jag får pengar till min Stockholmsresa.
Nu tänker jag sova en stund. Eller åtminstone umgås med Ebba och Lovisa, Mad men visas på tv och captain Awesome från Chuck är med - vi dreglar mer än vi pratar. Men ändå.
Kommentarer
Trackback
