ebbakajsasofia

Åhhh, vad det här kommer bli en bra dag! Jag har åkt tåg (ja, jag är lättroad!), varit på baristakurs (visserligen igår, men ändå), köpt DN, känt mig vuxen OCH BLIVIT GODKÄND PÅ NATIONELLA MATTEPROVET!!! Jag var en av fem, så nu är jag otroligt stolt över mig själv, särskilt som jag inte ens gjort mer än halva boken! Att jag dessutom träffat Henny och Erik och köpt nya skor och örhängen gör att den här dagen känns läskigt bra! Förvisso kan mitt härliga humör bero på fem timmars sömn kombinerat med otroligt mycket kaffe, men glad som glad säger jag!

Min tidsplan nu gör mig glad :
Om
- Två veckor har jag fortfarande inte läst ut The thin red line (den var inte så jävla tunn ändå...)
- Tre veckor är jag går jag in på mitt sista sommarlov. Någonsin?
- 1 månad har jag varit på Hultsfredsfestivalen och jobbat
- 1½ månad har jag varit och jobbat på Hovefestivalen, och ev. sett Babyshambles en andra gång!
- Om 44 veckor är jag en vuxen människa. Lagligt sett i alla fall.

Vad gör er glada?

Sommar på G? :) Vädret suger ju, mulet med precis lagom solsken för att man ska hoppas på ett finare väder som inte kommer. Det låter ju som en riktig svensk sommar i alla fall.
    Igår blev det aldrig någon fest, Sveriges tonåringar behöver ett rejält lyft i plånböckerna är min åsikt! Istället kom Erika till mig på filmkväll som förvandlades till spelkväll innan vi ens hunnit sätta på TV:n! Hollywood, Yatzy och Skitgubbe, det var ett tag sedan - jag fick plötsliga återblickar till många, långa matraster i köket på Badhusgatan 25 när jag gick i sjuan, åttan och nian! Erika och jag satt och spelade i flera timmar innan det blev ett nattligt cykeläventyr till McDonald's vid halv tolv. Mmm, nyttigt. Eller kanske inte, men who cares?!
    Jag tror klockan var halv två när Erika cyklade hem, och jag blev kvar och hade inte så särskilt mycket att hitta på annat än att se lite på Scrubs, en av de bättre sjukhusserierna.
    Imorse blev det Ölandsbussen vid kvart över elva där jag träffade Eliana, så vi satt och pratade hela timmen det tar att åka till Köpingsvik, och efter det gick jag till konditoriet för att vänta på mamma som inte kunde hämta mig på två timmar (mmm, alla älskar KLT:s bussförbindelser?). Jess jobbade, så det blev frukost med henne, och efter ett tag kom Ida, Robert, Sofia och Hanna och skulle fika. Vinkade lite tyst till dem och fortsatte sedan läsa den oerhört djupa tidningen Barometern.
    Resten av dagen har gått åt till att jobba hos mamma och pappa, och att köra Puch Maxi till Löt för att se hur det går med frisörsalongen. Bjöds på fika gjorde det med! Nice!

Åhh, askungen!

det är något med sjungande småbarn, så här kommer videon, ett tips från Erika! mitten / slutet blir bäst!

Mina planer för helgen försvann i ett kick. Tonårslivet är en värdelös manick. Fast mamma blir väl glad antar jag...

!!!!!
Idag är en grymt härlig dag! Jag har namnsdag, och min syster fyller år (Grattis Fia!) och jag tror att jag kanske lyckats skriva till mig ett vg eller till och med ett mvg på reading/listening-delen av engelska nationella! Har dessutom pratat med bossen (Rosita) som sa att jobbet betalar resan till Växjö - tummen upp för det!
    Mailpratade också med Marius, min norska festivalhandledare, och han sa att det finns en medarbeidercamp på Hove som är mycket lugnare än de vanliga campingarna, så jag ska nog kunna bo där själv.
    Nu ska jag dricka kaffe och kolla lite på första säsongen av SATC, någon gång i framtiden hoppas jag på att kunna leva som Carrie Bradshaw med en möjlighet att faktiskt köpa alla fina skor och väskor som bara är så snygga. Som Chanels 2.55 - mitt livs hittills enda sanna kärlek (okej, mamma och pappa jag gillar familjen med!)
    Snart kommer Jess med, då blir det Växjöplanering och namnsdagsfika!

Dagens låt blir The Enemys You're not alone

http://www.janeelliott.com/Merchant2/merchant.mvc?Screen=CTGY&Store_Code=J&Category_Code=VV

Köp Blue eyed eller Eye of the storm, vi såg den första på psykologin idag och det var nog både det bästa och det värsta jag gjort i mitt liv. Visst har man insett att rasism och nasism existerar och är utbrett, men tack vare Jane Elliots experiment blev det hela mycket mer lättförståeligt. Och då var det inte bara rasism hon visade på, utan även kvinnoförtryck, hat mot homosexuella, handikappade och alla andra minoriteter. Sättet hon jobbar på, att ta den "normala" majoriteten, vita, blåögda män och kvinnor och behandlar dem under ett 2,5-timme långt seminarium precis som om de var en minoritet, medan de som verkligen är minoriteter i verkligheten får spela majoritet... Det går inte att beskriva hur det känns, och då är filmen bara ungefär en timme, medan de flesta som ingår i de förtryckta minoriteterna får leva hela sina liv i vetskap om att de kan skatta sig lyckliga om de kan ta sig genom skolan utan alltför många elaka tillmälen (heter det så?) och om de kan få ett hyfsat jobb.
Som vit tjej kommer jag säkert få känna på någon form av könsdiskriminering, men jag befinner mig fortfarande i en majoritet. En alldaglig, smart vit kvinna har fortfarande svårare att få ett toppjobb än en snygg, ganska korkad vit man. Om man ska börja dra in snygga, svarta kvinnor med ett IQ över Einstein, så är deras chans troligtvis fortfarande lägre än den vita mannens.
Vi vet alla om att det här finns, men fortfarande finns det människor som känner sig tryggare med att säga att "det finns inte så mycket i Sverige, mer i USA" än att inse att det finns här, och nu och försöka göra något åt det.
Du gamla fria Nord? Screw that.
"Det enda som behövs för att ondska ska fortsätta är att de goda står bredvid och är tysta."
Nu sitter väl ni medelö-Svenssons ute i stugorna och tror att jag är jätteintresserad av politik, men nej det är jag inte! Det enda jag är intresserad av är frågor gällande hur människor tänker? För jag är också en av alla dessa förtryckare, det är jag säker på. Men vetskapen om problemet kan också få en att tänka innan man handlar nästa gång.
Godnatt!

Alltså, på den halvtimmen som gått sedan mitt förra inlägg har jag funderat rätt mycket på det här med scenskräck. Hur kommer det sig att det är hur lätt som helst att prata inför klassen när man sitter ner på sin plats under lektionen, men att det känns som en dödsdom när läraren ber en komma fram till tavlan och säga samma saker? Jag menar, det finns nog ingen som pratar så mycket och ställer så många frågor som jag gör under en psykologilektion, men om jag skulle bli ombedd att stå upp och fråga samma sak skulle jag genast börja darra på rösten, tappa det jag håller i och bli rödare än en flaska ketchup på tre sekunder.
    Självklart är det alla de här muntliga nationella proven vi haft de senaste veckorna som spökar och jag har knappast gjort bra ifrån mig på något av dem. Kan det vara så att vissa av oss desperat söker uppmärksamhet - så länge vi inte syns när vi blir uppmärksammade?
    Om någon har något tips på vad som kan göras för att bota scenskräcken - skriv en kommentar! (Men säg inte att övning ger färdighet, det vet jag redan, och jag är uppskriven på Svenska C, som bara handlar om att tala redan!)

Godmorgon people,
Förutom min vanliga onsdagsförsovning ser det här ut att bli en bra dag - mitt humör är inte på botten och solen skiner. Att det blåser lite grann får man väl ta som ett öländskt farmerkid - har ni varit på östra öland är en orkan i Kalmar ingenting! I eftermiddag har jag psykologi, en av de sista lektionerna på den kursen. Det känns lite synd, för psykologi har på en termin lyckats kravla sig upp till toppen av mina favoritlektioner - det är något speciellt med att kunna gräva i en människa och veta att hur annorlunda hon än vill vara så är vi ganska lika ändå! Att en del av de psykologiska idéerna låter helt sjuka är väl en annan femma!
    Nu ska jag börja skriva på mitt CV, vi ska göra en flashsida med cv, personligt brev och portfolio. Hade det inte varit ett snygghetskrav hade det känts som en bit kaka, men nu är det ju det då va, så jag får väl ge mig ut på nätet och leta inspiration!
    Jag kommer blogga mer under dagen tror jag, men tills dess tänker jag dela med mig av min festivalpepp! Mina damer och herrar, låt mig presentera Black Kids - I'm not gonna teach your boyfriend.

Yes, jag ska hålla ett 5 minuters-tal om Audrey Hepburn om två timmar, och jag har skrivit 100 ord. Sounds good, huh? Men whatever, Audrey hittar man saker om överallt så om jag bara kan få min mattelärare att låtsas som om jag visst räknar matte, fast i word, då är allt en bit kaka. Men, jag ahr en känsla att han inte är så glad åt att jag sitter här med JB-datorn istället för att räkna skalor och grejer...

Okey, serious problem folks.
Jag behöver verkligen någon att åka till Hove med?! Alla vill väl på festival i Norge ändå, så varför inte åka nu?

Yes, jag och foto är bästa vänner. Inte! Borde egentligen vara ute och fota nu, men jag orkar inte... Sitter och funderar över mitt tal till i eftermiddag istället. Men mest vill jag shoppa. Ibland önskar man att man var som Blondinbella och tjänade miljoner bara på att skriva sånt här, men gör man det? Nej. Däremot tjänade jag nästan 1500 kronor på att jobba stenhårt i 20 timmar. Världen är en orättvis plats. Men det kommer tillbaka, om 20 år går jag med en Chanel 2.55 på armen och Blondinbella ligger nog på gatan.
    I min drömvärld i alla fall.

På 36 timmar har jag jobbat 20 timmar, cyklat 6 mil och börjat hata min svenska/engelskalärare ännu mer än innan, något jag faktiskt var övertygad om var totalt omöjligt. Att öka på hatkänslan alltså, de andra två var ju en bit kaka.
    Imorgon ska jag hålla tal två gånger - kan bli rätt intressant med tanke på att Lille Skutt i Bamse-serierna framstår som tuffast i världen i jämförelse med mig framför klassen. Jag brukar nämligen köra hela paketet - skakande knän, stamningar, upphakningar, rodnader, pappersprassel och, som avslutning, tårar i ögonen. Om jag bara spyr någon gång så har jag klarat av alla de jobbigaste stegen för oss med scenskräck.
    Men, men. Nu har jag några timmar på mig att skriva två tal, ett på svenska och ett på engelska. Det här känns ju toppen kanon. Inte!

Persson-Berg.
Kajsa Persson-Berg.

Låter sjukt va? Filmcitat är helt enket döden för oss med dubbelnamn. I och för sig vet jag inte om jag är i min fulla rätt att citera en Bondfilm då jag endast sett en som inte imponerade nämnvärt på mig. Vill man se en bra film, slå på Lejonkungen, Robin Hood - Karlar i trikåer, Tre musketörer eller vilken Monthy Python-film som helst istället.

- - -

Jag vet att jag sa att jag inte skulle skriva mer, men jag var inne på vintervila och upptäckte svunna tiders genialitet som uppenbarligen runnit ur mina 15-åriga fingrar, ut på tangentbordet och rakt in på min vintervila-presentation. Jag vet att jag är en väldigt skum människa i vanliga fall - men kan jag vara så konstig att min intelligens och mognad istället för att öka med tiden istället sjunker drastiskt varje dag?
    Tyvärr måste jag nog erkänna att jag börjar tro på min teori, särskilt efter det ganska misslyckade nationella provet i matte b jag skrev på morgonen. Vem, annan än Kajsa Persson-Berg, är så dum att hon faktiskt skriver meningen "rätt svar" när hon inte vet hur hon ska göra uträkningen?
    Jag tröstade mig själv med att sysselsätta mig fullt ut resten av dagen; in till stan med Karin och Sofia, lämna Karin vid bussen, träffa Calle, hälsa på gammelfaster Britta, dricka kaffe och gå på promenad, cykla till Erika, iskaffe på Corner, träffa kusin Bettan ("en skön typ," som Erika sa), cykla mot Skälby, ta en runda i Kalmar mot CG med Bettan, för att sedan vara hemma igen kvart i åtta, och nu blir det Dirty Sexy Money!
        Ciao folks!

Min syster verkar lite irriterad över min dåliga uppdatering på sistone, och people you don't want to make Jenny angry! haha! Men på riktigt allvar har jag faktiskt ingen inspiration till att skriva längre, mitt huvud är lika tomt som ett joggingspår i snöstorm - så till dess att jag orkar skriva om vad jag gör i mitt liv (super, knarkar, slåss - inte) blir det nog rätt tyst här. Kanske borde fokusera på skolan, särskilt eftersom nationella i matte är i morgon och jag har halva boken kvar att göra... Smart.

Okay folks, peppen är hög! Valborg har nu kommit till Kalmar, och förutom min födelsedag är det nog min favoritdag på året! Ända sedan man varit liten har det betytt att sommaren är på väg, och man har grillat och grejat. På senare år har det väl i och för sig inte blivit så mycket med grillning, traditionen sedan jag gick i åttan har varit att samlas upp i Borgholm med kompisar, men eftersom förra året slutade med att vi hade roligare när vi åt köttbullemackor i Erics kök så bestämde vi oss i år för att fixa ihop en grillning hos mig i Kalmar! Tummen upp för det!
    Vad vi hittar på efter det vet vi väl inte riktigt, och just nu är det oklart om vi ens kommer att kunna gilla eftersom himlen är samma färg som min blygrå väska. Men inget kan döda mitt humör idag! Inte ens det faktum att jag måset hem och städa lägenheten! Haha!

Ni vet Dante och olika cirklar i helvetet? Och ni vet de där tre människorna som gjort något så illa under sin livstid att de förtjänar att bli tuggade i käftarna på ett trehövdat monster i all evighet? Just nu känns mitt liv värre än så. Jag har nämligen just fått veta att jag fått ännu ett festivaljobb. I Norge. Till saken hör att jag är helt pank. Inte en krona har jag i min ägo. Eller jo, någon hundralapp finns väl att tillgå, men ändå? Det lilla kapital ska jag nu på något mirakulöst sätt kunna dela på så att jag överlever Valborg på onsdag, Tyskland fredag till måndag, Springbreak, Hultsfredsfestivalen och nu Norge. Vet ni hur dyrt det är i Norge?!
    Så nu blir det till att jobba ännu mer än de pass jag redan är uppsatt på på jobbet. Får väl börja pendla hem till mamma och pappa efter skolan varje dag och jobba här eller något... Det är tur att det är kul att vara på festival, annars vet jag inte vad jag skulle göra just nu..!

Flashmobs. En samling människor som träffas på en offentlig plats och helt plötsligt gör något galet. Det förekommer flashmobs här och där, mest i USA & England & Japan, men har även förekommit här i krokarna som Köpenhamn och Oslo."



PEOPLE! 9 MAJ, KALMAR CENTRALSTATION - HALV FEMTIDEN. VI BEHÖVER ER!!! Ta med kamera/mikrofon/autografblock och bered er på den roligaste grejen ni kommer uppleva på LÄNGE!
PUSS <3